Tänkvärd tisdag

We live at the mersy of forces beond our controll

Tulpaner

I en salig blandning lockar detta tulpanrabatten fram ett leende på

mina vårtrötta läppar...

Lika leende är jag inte då jag syrligt konstaterar att det här va den sämsta bildkvalitén på länge... Jag måste sluta använda den dåliga kameran i telefonen och börja hämta min riktiga kamera!!!!! Man kan ju i alla fall nästan ana de vackra tulpanerna i de suddiga gryniga bilderna... Suck!

Det knakar och sprakar

Naturen visar sig från sin allra bästa sida! Allt går så fort nu så man knappt hinner med längre. Nya saknar händer varje dag!

Blomserprakt i fruktträdgården

Tänkvärd tisdag

Det trevliga med att vara en pessimist är att du alltid får rätt, eller blir glatt överraskad...

Kras!

Bara kaffeved och smulor blev det kvar av en av våra utestolar efter middagen igår. Sambon satt i godan ro när stolen plötsligt brakade i bitar. Ett gott skratt fick jag mig för att sedan krast konstatera att numerar kan vi bara bjuda hem 7 personener på middag...

Innan googles tid

Vad gjorde man egentligen då? Hur fick man reda på saker och ting? De gamla hederliga och underbart vackra uppslagsverken fick jobba hårdare men de förnyades inte allt för ofta... Den information man fick var inte alltd den mest uppdaterade.

Och det var inte alltid man hade alla böcker med alla svar hemma. Tänk så liten vår värld har blivit.

Jag har inte så många år på nacken men jag minns när vi fick den första datorn i skolan. Hur imponerade alla vi barn var! Jag minns även när vi i gymnasiet hade datakunskap då vi skulle lära oss att googla mm. Tänk va utvecklingen går fort framåt.

Vi lever i tillgänglighetens tillvaro. I smartphonens tid. Alltid har du internet i din hand. Men några få toucher kan du hitta en app för nästan allt.

Nej, Nu ska jag nog googla lite...

Bästa hjälpredan!

Helt klart det bästa hjälpmedlet i trädgården. Om man som vi har en stor trädgård på nästan 2 hektar är vår nyinskaffade Jaguar ett måste. Oj va denna lilla maskin kommer spara min kropp!

På gång...

Just nu kryper det i hela korppen. Något är på gång. Jag vet inte om jag är glad eller inte. Jag känner mig snarare lite lätt panikslagen...

Fruktträdgården

Men lycka ser jag nu att mina sork och rådjursskydd verkar ha funderar och äppel och päron träden i fruktträdgården har överlevt sin första vinter. Mängder av blomsterknoppar fulla av framtidslöften!

Motarbetad...

Men Matte! Inte kan väl du lägga en jordsäck på min nya säng!

Jag ligger ju så skönt! Vadå? Ditt växthus!?!? Nej! Detta är ju MITT sommarhus!!!

Ibland vill visst inte djuren som jag vill...

Tänkvärd tisdag

"Only the dead fish follow the stream"

När oturen är framme

Min fina underbara följeslagare i livet, min underbara schäfer är sjuk. Med sina 12 år och olika krämper levde han redan på lånad tid.

Och nu blöder mitt hjärta och jag håller alla tummar och tår.

Jag behöver dig! Stanna hos mig!

Växa på fel ställe...

Ofta kan naturens växtkraft imponera på mig. som den här lilla lupinen som kämpar sig igenom den hårdaste marken och konkurerar med järnbitarna som ligger på banvallen. Av tidigare år vet jag att här snart kommer finnas de vakraste blå blommorna. Troget komer de tillbaka år efter år, oavsett de försök som gjorts för att rensa banvallen.

Eller som dessa små björkar som pressar sig fram genom asfalt för att göra världen lite grönare.

På något sätt inger dessa små mig hopp...

Och om inte annat kan jag konstatera att det i helgen kan vara läge att klippa rosorna, äntligen har björkarna musöron!

Även vi människor kan växa på fel ställe, tyvärr är det inte lika fint när jag gör det... ;) 

Finns det...

Agenter inom konsten! Jag är helt värdelös på att marknadsföra mig själv. Jag älskat att skapa och måla men att få verket ut ur ateljén är jag helt värdelös på. Vilket gång på gång innebär att jag tappar suget för vad är det för mening att skapa och sen bara lägga allt på hög där ingen har någon glädje av något.

"Rätt person på rätt plats" Hur många gånger har man inte hört det? Jag är inte bra på att prata för mig själv, jag är inte bra på att göra reklam för mina verk. Som varje Svensson Svensson eller i svensk janteanda. Vad får dig att tro att du är någonting?

Så finns det konstnärsagenter? Finns det någon som kan marknadsföra mig och mina verk? Jag kan inte betala någon förmögenhet men vilken perfekt lösning det hade varit. Frågan är ju bara, hur får jag någon annan att tro på mig när jag knappt gör det själv!

Tänkvärd Tisdag

Nog finns det mål och mening med vår färd,

men det är vägen dit som gör mödan värd...

Livsgrubblerier

Jag är en grubblare. Rakt igenom en grumlare. Jag tycker inte om förändringar. När de är genomförda brukar jag tänka "Varför har vi inte gjort detta innan?" eller "Har det inte alltid varit så här?"

Även om jag alltid grubblar igenom allt in i minsta detalj är det få av de stora stegen i livet som jag egentligen kan påverka. Livet flyter vidare, oavsett om jag vill det eller ej. 

Ibland får man sig riktiga tankeställare. Som i förra veckan fick vi det ofattbara beskedet att vår granne hade gått bort. Han var 45år gammal, fullt frisk bortsett från en förkylning som varat i två dagar. Dock verkar det som att förkylningen blev för mycket för hans hjärta. Efter sig lämnade han sin fru och deras tre små barn.

Hela deras tillvaro är nu vänd upp och ner. Som hans fru sa häromdagen "Vi hade så mycket planer, så mycket vi hade tänkt..." Jag kan inte med ord uttrycka hur hemsk och sorgligt jag tycker att hela denna historien är. Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för dem och vad som gick igenom hennes huvud när hon fann honom i sängen...

Så vad är det jag vill ha sagt med detta inlägget?

Jag vet nog inte riktigt. Det är så många tankar som far igenom mitt huvud. Ibland känns det som att jag planerar och grubblar bort mitt liv. Men samtidigt är det sådan jag är som person. Jag tycker inte om att inte ha kontroll på min tillvaro och för tillfället är det så många faktorer som jag inte kan kontrollera. Ärligt talat så skrämmer det skitarna ur mig om Ni ursäktar ordvalet...

Projekt uteplats nummer 8 typ

Blev idag klar... Så skönt och så himla nöjd!!! Äntligen!!!

Rofyllt måste

Att måla plank och bräder är långt ifrån det roligaste jag vet. Men igår kväll när jag var själv hemma och det ända ljud som hördes var penseldragen lade sig ett lugn. Fönstersmygarna till spar är nu målade och väntar på montering...

Nu så...

Gödning, check
Regn, check
Värme, check

Jag kan riktigt höra hur det knakar i växtligheten...

ÄNTLIGEN!!!

Vårens energikick

Var tog den vägen? I två veckor har jag flugit fram på små moln, full av energi, full av vilja, full av kraft...

Men idag är det tvärstopp, somnade nästan i bilen hem från jobbet, tvingade mig att omskola lite tomat och gurka, asade mig över tröskeln och kollapsade i soffan... Sitter nu här i mitt hörn och sömnen svider i ögonen... Jisses... Längtar verkligen efter sängen...

Tre bilsläp och fem timmar senare

Är i alla fall jag och D väldigt nöjda med projekt stenläggning... Många stenar är lagda och om inte annat känns det lite i ryggen...

Så där ja...

Då har vi fått lite försmak på våren. Även om solen lyser med sin frånvaro idag och det blåser kraftiga vindar över Skånes slätter kryper det i kroppen och energin sprakar... Nya rabatter är på gång och idag gräver man för fyllt och skyfflar ny, fin, härlig kompostjord... Underbart!!!

Nu är det bara växterna som saknas...

Något är fel...

Alla andra år har det efter jul börjat kli i fingrarna... Längtan efter våren, längtan efter jorden, längtan efter att se något växa... Men inte i år, mars månad är nästan över och igår fick jag tvinga mig själv att fröså inför sommaren. Tomater av olika sorter, paprika, chili, gurka och två sorters prydnadsgräs är i jorden...

Så här efteråt är det rätt skönt att ha det gjort men bristen på lust, bristen på ork att engagera mig känns lite oroväckande... Vart ska detta leda?

Äntligen...

Så va det dax för semester igen, lite längre semester, fyra dagen i Stockholm och sen en vecka i Sälen.

Efter några tuffa veckor på jobbet och sedan några dagar med systersönerna, 3,5 och 2år, känner man sig rätt tagen, avslappnad men rätt utslagen...

Frusen, vindpinad och trött...

Är man idag efter tredje dagen i pisten, toppenväder till trots är det rätt härligt att komma tillbaka till stugan och en varm härlig dusch...

Varför...

...Ska en toaletter se ut som alla andra toaletter?

Här ser man en liten hörna av en av de två knappt 2 kvadratmeter stora toaletterna jag renoverade på jobbet för något år sedan.

Den randigt toaletten... Här har vi ränder i 5 olika gröna nyanser på en snäll beige bakgrund... Kanske blir det här lite roligare att komma in på ett annars så tråkigt ställe...

(Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliten, kameran i telefonen är ingen vidare bra)

Tänkvärd tisdag

"Vem står eldvakt för dig?"

Någonting har hänt

Jag känner det, det hänger i luften. Jag hör det genom mitt stängda fönster. Någonting hände i helgen medan jag sov...

Våren är på gång! Det har vänt!

Solens strålar värmer mot min bleka hy, fåglarna har trevande börjar sjunga hoppfullt om kommande värme. Vindarna skvallrar om det som komma skall.

Någonting hände i helgen, löftesrika små tecken som alla inger hopp, hopp om det som komma skall, hopp om liv...

Det va det där...

... Ständiga problemet med tiden... Vart tar det vägen? Varför räcker den aldrig till?

När tiden rusar

Oj va tiden rinner iväg från mig! Förra veckan var det dax för en ny födelsedag, detta året ville jag inte fira något så istället valde jag och sambon att åka bort. Och bort blev denna gång Prag. Vilken vacker stad! Våra dagar där var riktig roliga, och tur va väl det för detta var vår första semester vi hade ihop under alla våra åtta år tillsammans. Det låter konstigt när man säger det men vi har verkligen aldrig åkt någonstans tillsammans bara vi... Så det va på tiden kan man tycka...

Ledsen...

Jag känner mig så ledsen. Det känns som jag skulle kunna börja gråta när som helst. Men jag vet inte varför. Jag känner mig apatisk, orkar inte ta tag i någonting... Jag känner mig bara så ledsen.

Solkatt...

Det är inte bara jag som njöt av soltimmarna i helgen....

Så vackert!

Kallt, halt och nästan omöjligt att vara ute i mer än några minuter... Men så vackert är det...

Och tänk, någonstans där under det vita täcket vilar mina lila rosor och mina klematisar...

Visst längtar man trots allt lite efter vårens grönska...

Aj aj, Bang Bang, ha ha ha

Lilla systersonens kommentar när storebror berättar för mamma och pappa att lillebror slagit den nya pojken på dagis i huvudet...

Aj aj, Bang Bang, ha ha ha ha...

Dessa vilddjur, små monster...

Jag är kär!

Detta lilla livet såg jag här om dagen och direkt kände jag ett starkt HA-behov... Sagt och gjort, han fick följa med hem.
Sambon tittade snett på mig när jag visade honom mitt nyförvärv och undrade om jag var riktigt frisk.
"Klart jag är!"
Den lilla fick sin plats i fönstret och efter några timmar kom sambon:
"Den är rätt fin i alla fall..."

Snön...

Då va det vitt ute igen, lite kluven är jag allt. Å ena sidan blir det rent, ljust och väldigt vackert. Å andra sidan blir det kallt, halt, omständligt och en massa tung skottning. Och i te blir det bättre av att stackars sambon skadat foten och går på kryckor... Mycket tung skottning för mig, både på hemmaplan och på jobb... Men men kroppsarbete har ingen dött av, även om set känns i ryggen

Bilderna nedan är tagna med Iphonen i bilen på väg hem från jobbet. Vitt och fint men dödligt halt och dålig sikt...

Beslut i solnedgången...

Idag har jag gjort något stort. Tagit ett stort kliv. Idag har jag bokat en resa till mig och sambon. Jag har beslutat att jag inte tänker fira min födelsedag och istället ska vi resa bort, inte så långt och inte så länge men för mig är det ett stort steg. Första gången på länge känner jag mig vuxen.

De senaste åren har jag känt att jag inte har haft så mycket att fira men eftersom familjen har velat fira så har jag ställt till med kalas... Men inte nu, inte i år... Istället bär det av ut ur landet!

Detta blir den första resa utomlands vi gör tillsammans under våra åtta år,bara vi två. Så underbart ska det bli... Så Prag...

Here we come!!!!

Min plats?

Var är egentligen min plats i världen? Hur vet jag att jag har hamnat rätt? Vad har jag under mina år presterat som ska få världen att minnas mig när jag inte längre är en del av den? Lite färgkladd på några dukar, en detalj i ett bygge som sakta förfaller när åldern gör att jag inte längre klarar underhållet?

Vem kommer minnas mig?

Någon? Eller kommer jag bli ytterligare en av alla de som faller bort i tidens glömska? Vars liv raderas så att de vore som om de aldrig existerat?

Vem kommer minnas mig?

Vårkänslor...

Sakta men säkert börja det klia i hela kroppen. Den vill jobba, den vill bygga, den vill skapa... Hoppas hoppas att jag kan börja snart igen... Jag vill, jag vill men kan jag verkligen själv?

Snart är det vår!!!

Att tala är silver...

Men att tiga är guld... Ett tänkvärd ordspråk. Många gånger kan det ligga en stor sanning i det, så varför är det så svårt? Att bita ihop och inte säga saker i ögonblickets hetta. Att alltid tänka innan man talar.

Ibland skulle jag bara vilja skrika, vråla, bråka och gråta ut allt som finns inom mig. Men är man upplärd med att tiga är guld så tiger man fint, även om man inombords håller på att rasa ihop...

En munkavle som sitter hårt, ett hand över min mun...