Ofta kan naturens växtkraft imponera på mig. som den här lilla lupinen som kämpar sig igenom den hårdaste marken och konkurerar med järnbitarna som ligger på banvallen. Av tidigare år vet jag att här snart kommer finnas de vakraste blå blommorna. Troget komer de tillbaka år efter år, oavsett de försök som gjorts för att rensa banvallen.
Eller som dessa små björkar som pressar sig fram genom asfalt för att göra världen lite grönare.
På något sätt inger dessa små mig hopp...
Och om inte annat kan jag konstatera att det i helgen kan vara läge att klippa rosorna, äntligen har björkarna musöron!
Även vi människor kan växa på fel ställe, tyvärr är det inte lika fint när jag gör det... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar